I could crawl around the floor just like I'm realLike youBorderline gör sig till känna igen och det gör mig fundersam och lite mer seriöst lagd. I mina seriösare stunder hänger jag mig mer åt det seriösare språket och de tragiskt deprimerade tankegångar jag hittar under förklädnaden av vardaglighet.Men jag vet inte, jag hatar känsloproblem. Vet inte, jag hatar att vara omtyckt av mer än en person samtidigt och jag ogillar att jag inte står i makt att välja själv. Det finns så många risker och hela livet strålar ut framför mig som en lina av tandtråd, och den är så svår att balansera på och målet är okänt, ändå så måste jag ta mig över. För det finns i slutet en belöning och de här förtvivlande förvirrande tankarna försvinner så småningom. Jag önskar att jag trodde på ödet.

Åh så roligt att prata med roliga människor på msn, jag känner mig populär när det finns sju blinkande saker i aktivitetsfältetgrejen. Jag måste...! Jag vet inte vad jag måste, jag har en sådan där konstig känslaAlfred godkände min "förfrågan" om att se honom och Kok på fyllan någon gång med kommentaren:MIN FAR VAR TOSSET O MIN MOR VAR NORMAL säger:det e inte alla som blir bjudna av den store alfredMen nu så tror jag att jag ska dra mig lite..!

Jag borde antasta någon, få lite adrenalin och endorfiner i mig, efter dagens tre timmar litteraturvetenskap. Jag är jätteglad efter en jävla pärs vid Nettos chark. Det var extremt roligt, stod där med Isabell och skrattade åt... allt. Tack för ett fint Nettobesök, neger.Lite socialt umgänge som inte ger mig problem och ett galet huvud fullt av problem hade varit trevligt nu. Daniel är ju som han är nu, och Nalle är väl... som han är. I Gullbrandstorp bland annat. Och Nordh är som han är och han har ju sitt liksom. Jag har det fulaste påslakanet på jorden med förresten, det är blått med elefanter på. Stora, utsmyckade elefanter. Rummet i sig är brunt, mörkbrunt, vinrött och rött. Det påslakanet ser ganska malplacerat ut. Men samtidigt känns det som om täcket är skönare och varmare än vanligt, och det är liksom bättre än innan.Jag gillar malplacerade, ful-balla grejer. Som namnet "Bygg och trädgårdsraketen". Det är sweet.

Jag kommer inte att ha några pengar någonsin! Men jag kommer att ha så jävla roligt i mitt liv. Det är bra.Jag är fortfarande jätteförvirrad och ganska nedtyngd av alla, alla, alla tankar. Om jag går och bli på det här viset varje dag kanske problemen måste lösas, men det kan jag ju inte göra själv. Helt stört.

Jaha, så vad händer nuförtiden?- Allt för Göteborgstrippen är ordnat, och planerna är stora. Eller inte så stora, men man kommer ju iväg och gör något kul iallafall. Detta är då 2-4 februari.- Jag är arg på människor och har börjat avsky verkligheten lite grand. Men det går i vågor och det vet jag om, att avsky är ett beroende och hat är en livsstil.- Kentas fest på lördag, jag måste gå dit även om det inte lockar mig något enormt. Har lovat en massa folk en massa saker som jag inte borde gett mitt ord på egentligen.- Daniel har blivit påträngande igen och jag är rädd för att förlora den fins kontakten jag har till honom. Detta är ett återkommande problem - men ni får bara de här need-to-know-basis liksom.Lyssnar ju på Hurt för att mamma tycker om den. Och jag tycker inte att den är dålig, men jag gillar Metal så mycket mer. The sound of metal, I want to be you.

Nordh har haft på sig vit skjorta och svart slips i skolan idag, alldeles stilig och malplacerad var han. Trött är jag nu, men jag ska till Moses senare, och kolla runt lite. Dricka kaffe, eller först stjäla pengar av någon - sen dricka kaffe. Flydde ifrån min bildlektion idag som är fyra timmar lång. Hade målat hela vänsterarmen i torrpastell. Rödrosa och gul var den. Nalle sa att jag var jude och hade cancer, man vet aldrig?Har varit en allmän plåga idag tror jag, varit trött på allt och alla och velat vara ifred, ensam. Sova, ensam, någonstans. Men nejnej, folk ska prata med en och bry sig och så vidare. Snällt, men idag var det överflödigt dock.Men jag klandrar inte någon, jag tycker om så många.

Just det, RHCP kommer till Roskilde, inte mitt favoritband, men man kan ju se det när man väl är där liksom. Om det inte blir några fler riktiga höjdare så vet jag verkligen inte om det är värt det. Och om pappa inte håller detta löftet om biljetten komme rjag inte att (kunna) åka.

Jag är fortfarande lite glad och känner mig minsann lite populär över gästlistan och mitt namn på denna.Känner mig rent utav oövervinnelig. Det är en härlig känsla, att känna sig prioriterad och narcissistisk. Jobbigt ord det där. Men jag har faktiskt städat mikron, det gör mig till en bättre människa. Dessutom så rullade jag runt i snön idag, med kappa och diverse kläder. Det var kallt, speciellt om fossingarna eftersom jag hade converse på mig (idag igen). Man borde lära sig att lära av sina misstag. Framför allt andras.